Mitt liv som singel!!

I lördags var det dax för det årliga julbordet med jobbet....förr om åren har vi haft det en dag mitt i veckan men inte denna gång!!!
Det var en jätte trevlig kväll som började hemma hos C med fördrink, tilltugg och julklappsbyte....vid sju drog vi vidare till Söderhielmska för att inta julbordet med en massa mat och en hel dricka....några valde att avsluta kvällen redan där (vilket även jag borde ha gjort) men vi andra fortsatte till Heartbreak...lika bra att pass på då man är i "storstan"...på vägen dit skulle vi ta lite kort på bocken hahahaha, när vi väl kom dit var det inte bocken som art intressant för mig, han som stod som bockvakt blev mycket mer intressant ;) fick ju med benen på bocken på bilderna jag knäppte på oss :)
När vi kom in på heartbreak så fortsatte vi julfirande där med en massa dans och en hel del dricka...
Kom hem som en isklump vid fyra tiden på morgonen sen var det sängen som gällde för mig hela söndagen. tog mig upp ur sängen strax efter kl. 18 men då bytte jag bara plats till soffan...Måndagen var man inte så allert heller...hua bakis två dagar så man kan dra en slutsats av att det blev en blöt kväll hua tur att det bara är julbord en gång om året...

Hmmm ja varför ska man vara så kräsen och ha så höga krav för??? om jag släpper på dom så kanske jag hittar min drömprins, fast lite kräsen måste man ju vara, man kan ju inte bli tillsammans med en kille som man inte blir attraherad av, man kan ju inte blunda varje gång man ska pussa honom... men jag måste ju börja göra en till sak oxå som min syster säger... jag måste börja ÄLSKA mig själv!!!! Det är ju det svåraste att göra, dagar då jag mår bra så tänker jag alltid: Nä men nu kanske det böra släppa, jag kanske älskar mig själv nu....men sen inser jag att nä inte nu heller..... men snart så eller????

2011 kanske är det år jag börjar älska mig själv, vilket blir svårt eftersom att jag aldrig har gjort det....men det kanske är dax då!!!

 Tittade genom gamla kort igårkväll och hittade bla detta, hua nog var jag stor alltid, det här är från oct -08.
Jag har varit kraftig i hela mitt liv förutom en period då jag fick ätstörningar....jag är verkligen glad att jag fick hjälp av Gävlehälsan feb -09 att börja å ner i vikt för annars hade jag nog aldrig lyckas och vem vet hur stor jag hade vart då....
Insåg nog inte riktigt hur stor jag var innan jag ställde mig på vågen och blev mätt runt midjan den dagen!!!
Nu fattar jag varför mitt ex och jag inte hade intimt umgänge på 2 år innan jag valde att lämna honom och varför han valde att gå till ngn annan istället, han ville helt inte ta i mig, han kände sig kanske äcklad av att jag var så stor!!!
Hade svårt att inse hur stor jag var nu, men det är svårare för min hjärna att inse hur jag ser ut nu....jag ser mig själv fortfarande som stor tills jag ser mig själv i spegeln... det var en kund i veckan som sa till mig: Ditt jobb är för tun gt för dej, du som är så liten... visst tänkte jag, jag är väl inte liten..tills jag såg mig själv i spegeln på toaletten, jag är nog ganska liten ändå. Eller när en jobbarkompis skulle försöka räta ut min rygg häromdagen genom att ta tag i mig och lyfta mig, då tänkta jag hur ska hon orka det hon kommer ju att bryta ryggen av sig!!!

Det tar tid att gå ner i vikt å nå sin målvikt men det tar ännu längre tid för hjärnan att inse att jag inte är så stor ngt mer!!!!