Mitt liv som singel!!

Det blev utgång i lördag....hade jätte trevligt men jag känner verkligen nu att det är verkligen inte värt det dagen efter :s det går åt en hel dag i onödan för att vara dålig/trött och ha ångest/ågren över man sagt och gjort.....nej nu har jag bestämmt mig att jag lägger partykläderna på hyllan ett tag.... Och siktar in mig mer åt träningen istället....just nu känns det som det bästa allternativet och jag mår som bäst då :D

Egentligen är det en lördag då jag ska spendera på jobbet, men jag har jobbat så mycket denna vecka redan så jag kände att vara ledig skulle inte vara helt fel....så nu sitter jag här istället och laddar för ett Body Pumppass :D Har oxå funderingar på en utekväll ikväll....men det visar sig..kan ju ligga hemma i soffan och kolla på ngr "hunkar" på tv:n oxå...det är ju Gladiatorerna :) Det visar sig imorron om jag valt att spendera hela dagen i sängen/soffan eller om joggingturen imorronbitti lockar mer...

läste en grej i en tidning idag och jag tyckte det var så otroligt bra....så nu ska ett nytt tänkande komma in i mitt lilla huvud!!! "Kom ihåg att din kropp och ditt utseende bara är en del av den du är, och att det som i första hand räknas är din personlighet"

Jag är en stor knöl jag......när jag väl får modet till mig att höra av mig till han så har jag läst fel på medelandet han skickat till mig tidigare....så nu tror han ju att jag är knäpp!!!!! jag skulle ha gjort som jag sa tidigare... glömma och gå vidare!!!!! så nu gör jag det, blir ju inget där nu iallafall :s

Det känns verkligen att jag ska göra det, glömma och gå vidare!! Men vill jag det egentligen längst där inne??? kan inte sluta att tänka på honom, han dyker upp i mina tanker hela tiden.... Eftersom mitt självförtroende är som det är och att jag inte kan tro på mig själv så kommer jag att göra som alla andra gånger....glömma och gå vidare... men vill jag verkligen det den här gången??? ska jag låta han försvinna utan att försöka, ska jag låta ngn annan få ta han istället?? Tänker att han är alldelens för fin för mig....men kan någon vara alldelens för fin för ngn??? varför skulle inte jag kunna få en kille som är fin för??? En del av mig säger NEJ gör det inte det kommer inte att funka iallafall...en annan del av mig säger JA GÖR DET!! och då tänker ja ja jag ska göra ett försöka men lika fort som jag tänker det så nej jag orkar inte med ett bakslag till...det är nog bäst att låta bli... MEN JAG VILL JU!!!! Så här känner jag mig rätt ofta!!!

Anmäld och klar till tjejmilen 2012...fast att löpning inte är det roligaste jag vet så bestämmde jag mig ändå för att anmäla mig till tjejmilen...man har ju ett mål att träna till och då blir träningen så mycket roligare :) kanske till och med löpning blir roligt då ;) Så nu får snön ta och smälta bort så jag får ta på mig löpskorna och ut och springa av mig lite....och vem vet man kanske möter ngn i löpspåret ;)

Jag gav mig själv ett tyst nyårslöfte....ett nyårslöfte lyckas man ju aldrig attt hålla, lika så blev det med detta löfte....höll det ju inte vidare länge :( men det löfte jag skulle försöka uppfylla kommer jag aldrig att hålla....varför ska det vara så svårt att tycka om sig själv och tro på sig själv för??? Den mobbing jag utsattes för som barn har verkligen satt sina spår...dom fick verkligen att tro att jag inte duger till ngt att jag alltid kommer vara den fula och tjocka....eftersom att jag fortfarande har detta liggandes i mitt bakhuvud så är det jätte svårt att hitta ngn att älska och ge min kärlek till, för jag tror ju fortfarande att ingen kan tycka om mig... jag hade hellre tagit ett slag i magen lr i ansiktet än att få höra allt med ord...orden finns alltid kvar som ett eko i huvudet, medans blåmärket/smärtan efter ett slag försvinner efter ett tag....